Det var ett tag sen vi skrev men nu kommer fortsattningen pa vara aventyr i Chiang Mai.
Natten var hard och da definitivt inte pga fest och alkohol (aven om det gjordes goa forsok att fylla oss med thaiwhisky fran diverse hall). Nej nej, i norr ar det kallt, precis som hemma, och trots tights, tshirt, langarmat, vara sovsackslakan och ett gemensamt tacke fros vi bade rumpor och nasor av oss. Redan pa kvallen hade det varit det kallt pa Jumbo Camp trots lagerelden men det var inte forran pa natten det verkligen slog till. Pa morgonen efter fick vi reda pa att det hade varit hela 10 grader under natten och i vart stenhus hade det sakert varit annu kallare for det va verkligen helt isolerat och slappte inte in minsta varme.
Nar vi vaknade fick vi erbjudande att bada elefanterna en gang till men eftersom trekkingen snart skulle borja och vi inte hade mer klader med oss an de vi hade pa oss tackade vi nej till erbjudandet. Vi satte oss och vantade pa att frukosten skulle bli klar och hade vi vetat vad som vantade oss i vant vag denna dag hade vi nog packat vara saker och borjat ga sjalva! Frukosten var iaf helt okej och MR T (en liten pratglad thailandare som dopte om Emy till Barbie ((Ej omtyckt smeknamn!)) tryckte i oss den ena mackan efter den andra.
Enligt vart Schema skulle trekkingen borja 9.30 men nar klockan slagit 11 hade vi fortfarande inte kommit ivag. Nar var guide sager att vi snart ska ga protesterar de tva oversminkade tjejerna hogt, dom har ju betalt for att rida elefant en gang till! Istallet for att skicka med oss med nagon av de andra grupperna far vi sitta och vanta ytterliggare 1,5 timme pa campet dar det absolut inte fanns nagot att gora nar alla andra gett sig av och elefanterna var ivag pa tur.
Tillslut samlade var guide oss och tog med sig ett gang irriterade Svenskar, japaner, korianer, italienare och tyskar upp mot vagen, bakom i lunkande tempo traskade de oversminkade tjejerna som efter elefantturen gick for att battra pa sminket ytterliggare. Nar vi nar vagen visar det sig att det bara finns en truck kvar pa parkeringen och inte tva. Detta resulterar i ytterliggare en halvtimmes vantan. Tillslut bestammer sig guiden for att trycka in oss alla i en bil och forsoka hitta den andra pavagen. Vi ska forsoka ladda upp en bild senare hur vi sitter 17 pers ihoptryckta i en bil for 10;)
Halvvags till platsen dit vi ska borja promenera fran hittar vid en andra bilen som vi och nagra japaner bli ombedda att hoppar in i. Efter ytterliggare en stunds umpabumpa fard, vi snackar verkligen puckelpist har nar vi beskriver vagarna, nadde vi platsen dar vi skulle vandra genom djungeln till ett vattenfall. Det blev en mysig (och svettig) promenad som gick bade upp och ner och det ar verkligen svart att beskriva hur vackert det var dar mitt i djungeln. Annu svarare var det att fanga pa bild. Ungefar halvags till vattenfallet stannade vi och at lunch for att sedan fortsatta promenaden.
Nar vi kom fram till vattenfallet blev vi inte jatteimponerade men det var iaf mysigt och otroligt skont att plaska fotterna i det svala vattnet. Vi hoppade simturen for ja, det var helt enkelt svinkallt. Nar det var dags att bege sig mot bilarna igen hade vi tryckt i oss varsitt paket Oreos(var nya drog) och var mycket matta och belatna. Emy struttade pa och rattsom det var var Josefin borta. Jaha tankte Emy och fortsatte ga! En stund senare aterforenades vi nere vid bilarna och det visade sig att Josefin haft oturen eller kanske turen? att hamna bakom den langsamma tysk/italienska mannen hela vagen ner och det var helt omojligt att "kora om". Visst gick det langsamt och vi tappade bort varann men mannen hade iaf en del balla historier att beratta:)
Efter en umpabumpafard till floden hoppadevi i var raftingutrustning. Om vi far saga det sjalva sa har vi nog aldrig varit snyggare! Bast att lata bilderna tala for sig sjalv.. Vi tog sedan varsin paddel och gick ner till var gummibat dar vi motte upp vart "Crew". Det blev vi, de oversminkade tjejerna och 2 nyexaminerade College dudes fran Cornell. Raftingen var kanske inte den vildaste men det var sjukt kul anda och vi ar riktigt sugna pa att prova en mer crazy variant men da kanske vi skippar vattenkrig med japanerna? Josefin passade aven pa att ta en simtur som Emy tacka nej till for hon inte ville bli blot, nagot som japanerna ganska snabbt rattade till!
Efter raftingen bytte vi till det lite lugnare fardmedlet bambooraft. Raften var helt enkelt gjord av langa bamburor och man satt direkt pa vattnet eftersom raften la sig nagot under vattenytan. Clark, en av de amerikanska killarna tog tag i styrpinnen och vi andra chillade loss i solen! Josefin testade aven pa att halla i styrpinnen (aven denna en lang bambu pinne som man tryckte ner i botten for att dra sig framat) .
Nar vi kom fram till slutstationen fick Clark den stora aran att fotografera dessa tva fotogenetiska Svenskar, an en gang far bilderna tala.
Nu skulle var tur egentligen vara slut men guiden fraga om vi ville se en tribe by (typ bergsfolksby). Naturligtvis ville vi det men vi hade inte raknat med att dom skulle dumpa oss dar helt sjalva men vi gjorde det basta av situationen och gic runt och tittade och tog lite balla hoppbilder mot en cool bakgrund. Nagonstans ungefar dar vid hoppbilderna blev Josefin sugen pa att spela fotboll (Nagot som aldrig tidigare hant under hennes 19-ariga liv) Sa hon joinade byns barn for en match over sten och koskit. Det var ett fantastiskt satt att komma lite narmre byns befolkning. Aven om man inte talade samma sprak sa hade man anda samma mal, att fa in bollen i mal. Barn ar sa fantastiska pa det viset, de verkligen valkommnar en med oppna armar, det spelar ingen roll om du ar svart eller vit, tjej eller kille eller om du har sneda elelr raka ogon. Nar vi borjade undra om var guide glomtbort oss eller helt enkelt stuckit med var packning rullade bilen in pa gardsplanen och vi begav oss trotta hem efter en lang dag.